Jag har (nästan – inte innan renoveringen haha) alltid tyckt om Isacs lägenhet. Den tjusig och fräsch, balkongen är stor, insynen är typ noll och utsikten och läget är ganska oslagbart jämfört med många andra lägenheter i Uddevalla. Däremot har jag alltid avskytt att bo i lägenhet på vårar och somrar då jag är uppvuxen i hus och älskar naturen. Att bo i lägenhet under detta halvår med en bebis är nog dock det värsta. Jag känner mig SÅ instängd – jag vill uuuuuut.
“Gå ut då?” kanske ni tänker? Ja, jo, men.. jag vet inte vart jag ska ta vägen. Stan är inte sådär jätterolig. Jag vill inte gå runt bland bilar och byggarbetsplatser, och faktiskt inte heller bland en massa människor. Jag vill bo ute på landet. Inte ensam, men inte med typ en miljon andra människor heller. Jag vill kunna gå ut på en altan och ta mitt morgonte i lugn och ro. Jag vill kunna ta en promenad med Liv utan att känna att hela världen ser oss. Jag vill kunna vara JAG utan att känna mig uttittad och ångestfull.
Som tidigare nämnt så är vår balkong stor och fin, men tyvärr så är det alldeles för varmt att vistas där ute just nu. Det går fint att sitta där på morgonen och på sena kvällen men där emellan så är det bokstavligen talat typ 40 grader på balkongen. Solen ligger på från elvasnåret till solnedgång. Det blir APVARMT och extremt soligt. Väldigt jobbigt för vilken människa som helst men världsjobbigt för en liten bebis och en svettig morsa. Så vi håller oss inne typ hela tiden. Och det spyr jag på.
“Eh jaha, flytta då?” – ja, jo, men.. vart? Jag vill inte bara flytta sådär. Resten av lägenheten och allt som har med den att göra är ju ganska toppen (visst hade jag velat ha det lite större osv. men den är ändå tillräckligt toppen för att jag inte vill att vi byter ner oss). Bra värde och låg hyra dessutom. Så vart ska vi ta vägen om vi säljer? Köpa en tråkig lägenhet i någon tråkig del av stan? Köpa en dyr lägenhet? Nä, då kan vi ju likagärna köpa hus. Både Isac och jag är dock överens om att vi ju gärna vill köpa ett hus och liksom stanna där sedan, för gott typ. Eller i alla fall under Livs uppväxt. Så att bara köpa ett hus för att sedan flytta därifrån känns inte heller helt hundra.
Och att hitta det där huset som känns bra för oss, men det läget vi vill ha osv., det är inte helt lätt. Även om det inte blir perfektion deluxe (typ som stort nybyggt hus vid havet) så vill vi i alla fall att vissa kriterier uppfylls. Viktigast för oss är lagom avstånd till stan och till våra kära, lugn och ro samt privatliv. Med privatliv menas lagom många grannar på lagom bra avstånd (dvs. inte en massa folk och inte en massa insyn).
BLÄ! Jaha ja, det verkar som att vi blir kvar här på Hönseberget ett tag till. Drömmen hade varit att flytta (till hus) inom ett år, typ innan nästa sommar, men ett realistiskt mål är väl att vi bor i hus lagom till sommaren år 2020..