Facebook är pausat igen och är jag smart nog pausar jag Instagram med. Känner jag mig själv rätt så är jag dock inte så pass smart, men jag är i alla fall glad att jag har tagit bort en stressfaktor ur mitt liv just nu. Vad gäller Instagram/bloggen så är grejen bara den att jag njuter så av att fotografera och liksom.. processa dagen. Jag behöver typ det. Det är liksom en del av mig som känner att det är så otroligt skönt att få fotografera och sedan bearbeta bilderna – en hobby. Och att sedan skriva någon rad eller tjugo om min dag är något jag också tycker är skönt. Jag tycker liksom om att fotografera, dokumentera och skriva – det har jag alltid gjort. Dagbok har jag skrivit sedan jag var typ fem år och blogg har jag skrivit sedan jag var 11-12 år. Det är liksom jag. Det är skönt att skriva. Jag har lätt för att prata, men när jag skriver får jag något vis ibland ur mig så mycket mer.
Mitt stora problem är ofta att jag har så otroligt mycket att säga, jag har så otroligt många tankar som jag vill dela med mig av, och istället för att skriva något så skriver jag inget – jag vill ju inte missa något. För mig är det lite allt eller inget, typ som att det är bättre med 0% än 20% bara för att utan de där 70% kanske jag blir totalt missförstådd. Och ve och fasa för att bli missförstådd – i alla fall i min värld.
Shit, nu blev det sådär igen. Djupt och avancerat, långt och.. möjligen aningen osammanhängande.