Michael Kiwanuka – Home Again
Being strong means being heartless.
Trög natt och seg morgon men nu är jag snart på banan igen så att jag kan spendera heeela dagen med att råplugga inför imorgon. Domedagen. Sorgens dag. Till och med vädret sörjer morgondagen. Suck..
Har nyligen pratat med avdelningen på Näl i telefon och bokade då om min behandling tills på måndag istället för jag är ju fortfarande förkyld och eländig. Jag måste dock åka dit på fredag i alla fall för jag har ändå ett läkarbesök. Så på fredag blir det alltså läkarbesök på Näl och sen linsundersökning på Synsam, och på måndag blir det kursintroduktion i Externredovisning och sen behandling på Näl. Och till sist fika med mamma, Linda och Lillemor i stan! 🙂
Som vanligt går dagarna i ett men det är väl bara att acceptera haha. På måndag börjar vårterminen i skolan och det innebär att det bara är ett och ett halvt år kvar tills det är dags för examen! Visserligen har jag en del att ta igen också – men ändå, det är ändå galet. Tider flyger iväg och jag hinner inte med! Jag minns när jag var typ tretton och brukade gå in på kalendern i min ap-gamla Sony (där den enda funktionen var typ just kalendern hahah) och bläddra mig bort till typ 2008, 2013 osv. och så funderade jag och drömde mig bort till framtiden. Tänk vad mycket som har hänt sedan dess. Tiden har bara sprungit iväg men jag har också varit med om hur mycket som helst. Det är faktiskt riktigt intressant. Idag kan jag kolla fram till bara år 2018 och fundera på hur livet kommer se ut då. Eller år 2020. Åååh det är så spännande!
Nåja. Dags att sluta drömma. Nu ska jag leva i nuet fram till åtminstone imorgon och sen får vi se vad som händer. Jag har hela tiden nya planer och b-planer över vad jag vill göra och borde göra med mitt liv. Plugget känns inte så viktigt just nu av flera anledningar, ändå stannar jag kvar – halvhjärtat och halvdant. Är det värt det? Är det så jag vill ha det? Jag vet ju att jag kan bättre. Plugghetsen är något utav dess like och min ångest och mitt hjärta hänger inte med längre. Som en fin tjej skrev: “det
är så vansinnigt svårt att hålla fokus när livet drar i en från olika
håll”. Att man gör sitt bästa utifrån sina egna förutsättningar är det absolut viktigaste och det är det som faktiskt är värt något. Vad alla andra säger, tycker och tänker är egentligen så obetydligt i ett liv som de själva inte ens lever. Vad vet alla andra om mina förutsättningar? Inte ens de som vet “mycket” vet ens ett uns. Nej mitt liv går i min takt och jag tänker (försöka att) inte låta någon trampa på mina tår och stressa upp mig med irrelevanta åsikter. Punkt.
PS! Nej jag har inte glömt att jag ska skriva en årsresumé – men den måste dock vänta tills tentan är gjord så rimligen kan det bli en skriven i helgen! 🙂