Kollar hus, lägenheter, tomter, andra städer och planerar framtiden så att det sprutar tankar och galenskap ur öronen på mig! Är det normalt att framtidsdrömma sig bort så otroligt mycket!? Jag vill att allt ska ske liksom just exakt NU (vilket kanske inte är det mest realistiska scenariot) och jag kan liksom knappt bärga mig till det “riktiga” livet börjar (vad nu det egentligen betyder..?). Det är sannerligen inte lätt att fokusera på nuet när hjärnan bara vill tänka framåt. Bruuh.
Idag har jag i alla fall fått gjort några vettiga grejer förutom att drömma mig bort, äta och kolla på Gossip Girl – jag har faktiskt ringt FSK, betalat en faktura, ringt tre och diskuterat en grej samt sänkt min månadskostnad på telefonen (så nu betalar jag bara 296kr, till skillnad från för några månader sen då jag var tvungen att punga ut 625kr), pluggat och planerat lite hemligheter! Det ni.
Nu ska jag plugga lite till! Pöss!