Tänker tillbaka på tiden innan mitt “nya” liv och gråter en tår eller flera.. Ibland slår deppigheten ner som ett bombnedslag från ingenstans. Så jävla trist. Ikväll är en sån kväll när det bara känns piss. Vill ha Isac här och vill ha tillbaka mitt gamla liv. Bättre hälsa, bättre kropp, bättre hår. Och en sambo. Kan i alla fall få tillbaka en av de fyra grejerna, och det är guld, men jag vet inte om jag någonsin kommer kunna acceptera hur kroppen är nu? Att det kommer vara såhär för alltid? Jag vill inte. Jag strider. Och det är inte heller bra för kroppen.
Snälla, snälla, snälla låt mitt nuvarande problem (aza) inte vara något som kommer förstöra mer. Åh vad jag önskar att det bara är en normalisering och att det absolut inte blir värre än såhär. Har kämpat så länge nu och jag önskar inget annat än att få vara lite glad och nöjd nu när jag äntligen har börjat må bättre. Snälla, snälla, snälla..
Please let this nightmare be over. I want this to be over.
En sak är säker och det är att jag har den finaste pojkvännen på jorden. Min fästman, själsfrände och livskamrat. Mannen som finns där för mig och stöttar mig i alla mina svårigheter. Som finns kvar även när allt vänder. Fy fan vad jag älskar dig Daniel Isacson <3