Waiting is painful. Forgetting is painful. But not knowing which to do is the worse kind of suffering.
Är så jävla sugen på förändringar i mitt liv nu för jag spyr på det som är. Jag vet inte, jag kanske är sjuk eller något. Har problem med mig själv och livet. Donno? Men jag klarar fan inte av att ha det såhär “stilla”. Vardagslivet är inget för mig. Inte just nu. Jag kvävs här. Blåser verkligen vinden dit vi vill?
Har så mycket funderingar just nu. Så mycket jag vill göra och så mycket jag inte vill göra.
What are you willing to let go of so you can live the life you know you deserve?