Jag kom precis att tänka på en sak nyss apropå gårdagens inlägg “Sittligger i soffan och munchar jordnötter..”. Jo liksom att kunna skriva den rubriken. Den lilla lyxen att få äta jordnötter ni vet. Eller vet ni..? För mig är det lyxigt. För mig är det läskigt. Jag har nämligen alltid fått höra att jag ALDRIG får äta jordnötter. Jag får INTE äta, jag får INTE röra. Varför? För att min lillebror var allergisk, dödsallergisk för att vara exakt (läs var, för att för cirka 1-2 år tillbaka så fick han det glada beskedet att allergin hade vuxit bort). Detta innebar alltså att vi syskon i familjen varken fick äta eller röra jordnötter – inte hemma, inte i skolan, inte hos vänner. Inte alls helt enkelt. Jag var livrädd för att äta och röra jordnötter, jag var livrädd när andra åt jordnötter, jag var livrädd för att Christoffer skulle få en allergisk reaktion.
Så att gå från att ha levt ett helt liv med skräck varje gång man ser en jordnötspåse till att helt plötsligt kunna sitta och möla i sig, det är konstigt. Myyyycket konstigt. Och fortfarande mår jag lite dåligt när jag äter nötter – jag får en sån där jobbig olustkänsla, typ som att jag inte får röra bordet, soffan, kuddarna, duken, vattenflaskan, kylskåpet, you name it.. Jag känner att jag måste tvätta händerna så noga jag bara kan och inte röra något handtag eller något på vägen till rena händer. Och jag tänker faktiskt inte bara på Stoffe. Jag tänker även på alla andra stackare som har den här allergin. En allergi som är så farlig men som så många inte vet någonting om.
Till exempel när vi var bortbjudna till andra, då kunde den vuxne i huset säga att “Ja men jag vet att han är allergisk. Jag har ställt nötterna i en skål för sig och godiset i en annan, så det går väl bra..?”.. Umm.. nej.. För det första så räcker det att någon tar från nötskålen och sen från godisskålen så skulle det vips skapa kaos och för det andra så finns det sååå många nötallergiker som har en luftburen allergi. Suck.
Luftburet och så farligt, men ändå förbisett. Typ som att man får köpa/ta med sig jordnötter i offentliga sammanhang, som t.ex. på flygplan. Att få göra det är ungefär likadant som att ta med en höggravid kvinna ombord – lika riskfyllt och lika kostsamt vid eventuella akutlandningar. Jovars..
Sen måste man ju dessutom tänka på allt som “kan innehålla spår av” nötter/jordnötter, och det är en hel del vill jag lova. Typ all sorts choklad, en himla massa godis, glass, kakor, bullar.. Ja listan kan göras lång. Och allt detta är det få personer som vet om, och de få personerna som vet om detta är oftast de som har allergiker i sin närhet. Resten brukar ha noll koll. Läskigt. Läskigt som förälder, syskon och såklart som allergiker själv att kasta ut sin älskade/sig själv i en oviss värld och veta att man inte riktigt kan lita på att andra klarar av att komma ihåg och tänka på så många saker kring allergin. För det är ju ändå så att folk är inte mer än människor och det som inte förekommer i ens vardag det är ju lätt att missförstå och förglömma. Tyvärr.
Det vet jag förresten själv med mina egna allergier (laktos och vete) och dessutom med mitt val som vegetarian. Ingen har koll. Inte ens på det. Vissa vet inte att mjöl (oftast) är detsamma som vetemjöl, vissa vet inte om att vetemjöl finns i pepparkakor eller i pasta. Min kompis frågade mig en gång om jag kunde äta smöret då det ändå var blandat med potatisen, det var väl inte lika farligt då..? Hmm. Och på grund av att många idag är låtsasvegetarianer så tror de flesta att vi “riktiga” vegetarianer äter vitt kött (fisk, fågel och skaldjur). Så är ju givetvis inte fallet. En vegetarian äter inget kött alls, varken rött eller vitt. Inga djur helt enkelt. Punkt slut. Ja det finns många exempel på missförstånd, frågor och antaganden som folk har som jag har fått höra genom åren men jag kan tyvärr inte ta upp alla. Det skulle ta väldigt lång tid. Hur som helst så vet de flesta knappt om grunderna, så hur ska de veta alla detaljer? Med andra ord så är det jävligt svårt att vara allergisk och ha speciell
kost såvida man inte sköter det mesta själv, för att lämna det till
någon annan innebär oftast problem i alla dess former. Jag kan ändå
skatta mig lycklig och vara fruktansvärt glad över att jag inte är
dödsallergisk mot något födoämne och endast får en eller några jobbiga
dagar framöver med magknip (även om det kan göra jävligt ont)..
Poängen med hela detta inlägget är i alla fall den att det som för en själv är så otroligt naturligt och uppenbart inte alls är lika självklart för andra. Jag tror att det var poängen i alla fall. Det känns som att allt blev väldigt flummigt men ni kanske fattar.. Jag hoppas det. I vilket fall som helst så fick jag mig en tankeställare när jag kom på att jag faktiskt äter jordnötter nu för tiden. Att det faktiskt inte skadar någon i min närhet längre, att det inte längre är några konstigheter. Det är märkligt vad fort man vänjer sig..