Toploader – Dancing in The Moonlight
Godmorgon! Har varit uppe en stund redan faktiskt för jag vaknade vid åtta och för ovanlighetens skull så hoppade jag in i duschen med en gång medan plutten sov och sen väckte jag han så att vi kunde avnjuta en mysig frukost ihop. Skönt att duscha på studs man vaknar egentligen, nu känns det liksom som att jag har huuuur mycket tid som helst på mig att göra grejer innan vi ska iväg till mamma och pappa. Inte helt fel! 🙂 Och inte nog med det så dessutom så var det mycket lättare att njuta av frukosten och två koppar kaffe i lugn och ro istället för att känna att man bara drar ut på tiden då man inte har hunnit duscha.
Jo ni förstår att det här med att duscha är ett litet problem för mig.. inte problem som i jobbigt och så, men eftersom att jag är väldigt rädd om mitt hår så vill jag inte stressa med att fixa det och alltså helst låta bli att blåsa det med hårfönen. Med andra ord så behöver jag drygt 2h för att håret ska torka helt av sig själv, och det värsta jag vet är att gå ut i blött hår (plus att mitt hår är så bångstyrigt och blir galet fluffigt om man inte sköter det på rätt sätt), så att duscha inför någon speciell händelse betyder planering. Ganska så stönigt men vill man vara fin så får man lida pin. Så är det bara, obviously.
Förresten så vill jag inte att ni ska tro att jag är världens crazy lady med mitt hår utan anledning så för att ni ska förstå så bör ni ju veta varför.. Grejen är kort och gott att jag misskötte mitt hår i högstadiet med diverse produkter, färgningar, blekningar, hårfönar och plattänger så i gymnasiet så var mitt hår helt totalt förstört och förutom att det var tunt och skört så blev det inte heller längre än axellångt. Ska nog ta och visa er lite bilder – hur pinsamt det än är – bara så att ni kan förstå att jag verkligen menar allvar..
Hur som helst så fick jag höra av min frisör i tvåan att mitt hår i princip inte gick att rädda om jag inte slutade med plattång och hårfön omedelbart, och dessutom inte använde de på cirka två år. Först då skulle mitt hår bli bra. Jag grät ungefär när jag fick den domen men bestämde mig för att göra något åt mitt katastrofala hår så i hela tvåan hade jag toffs (som många nu kommer tänka är slitsamt för håret, men jag kan tala om att i jämförelse med hur jag behandlade mitt hår så var toffs rena himmelriket). Jag slutade dessutom att duscha håret varje dag och började istället att göra det i intervaller på 2-3 dagar (och nej det var inte så äckligt för jag har inte så lätt för att få fett hår) och dränkte håret i en olja flera gånger dagligen (detta är något som jag fortfarande gör än idag).
Hmm.. vart var jag nu då..? Jo, i trean så kunde man redan se en väsentlig skillnad på håret och jag tyckte då att håret i princip var som färdigräddat, men idag kan jag titta tillbaka på bilder från den tiden och inse att det inte alls var så fräscht som jag trodde då. NU däremot så tror jag inte att det kan bli sååå mycket bättre. Och nu har det gått 4-5 år sedan mitt hår var som mest kaos. Det ni.. Det krävs verkligen tid och tålamod om man vill se förändringar mina kära vänner. Och FAN vad värt det har varit! Så har ni problem så rekommenderar jag er verkligen att göra så som jag gjorde och bara vänta ut tiden, hur jävla segt och tråkigt det än är. Det är verkligen SÅÅÅÅÅ värt det!! 🙂 Kolla själva:
DÅ:
NU:
Har inte jättemånga bra bilder från mitt hår nu.. men ja. Ni ser nog ändå skillnaden.
Sen att mitt år är fluffigt och att varje hårstrå lockar sig för sig ibland går ju inte att komma ifrån så spretigt kan det se ut ändå, men det är lååååångt ifrån så slitet och tunt som det var förr. Förr kunde jag inte ens känna när håret slutade om jag började liksom dra i en slinga. Alltså det blev liksom tunnare och tunnare och tillslut så hade jag liksom inte håret mellan fingrarna längre. Nu känner du med en gång när håret slutar för det är lika tjockt i topparna som det är i resten av håret.
Ja gott folk, nu har ni fått en liten resa genom min hårvärld. Ha nu en fin söndag 🙂