The sound of Silence

Var på begravning till min gammelmormor igår.

Det var jobbigt.. fint. Allt möjligt. Lite trevligt. Men fatta mig rätt nu: inte trevligt med begravning, men trevligt att träffa släktingar som man nästan aldrig träffa för att de bor så långt bort. Det suger dock att träffa de i sammanställningar som dessa..
Det var jobbigt att se alla så ledsna. Mormor, mamma, Reine.. Givetvis alla andra med, men det kändes på något vis extra hemskt (verkligen H-E-M-S-K-T) att se just de så ledsna. Kändes som mww qmqqm ceg äjxk jxnfxd siu mww hmd tänkte på smuacu.. tungt.

Det var en fin begravning i alla fall. Har aldrig vart med på en sådan förut. Farmor begravdes ju liksom genom att pappa m.fl. bar kistan till graven och sen tog man avsked där osv. Mormor Karin ska kremeras, så man tog avsked i kyrkan och sedan tittade man på blommorna som ställdes ut lite fint precis bredvid kyrkan. De båda begravningarna skildes åt på många sätt, men de var fina båda två.

Mormor Karin fick ha planterade blommor på sin kista, som var träfärgad. Jag tror att hon skulle vara nöjd med båda valen, för det känns som att det verkligen var hon.

Nu vet jag inte om jag orkar skriva mer just för stunden.. bye.