And sometimes, against all odds, against all logic, we still hope.
Move along
Go ahead as you waste your days with thinking
When you fall, everyone stands
Another day, and you’ve had your fill of sinking
With the life held in your
Hands are shaking cold
These hands are meant to holdSpeak to me
When all you got to keep is strong
Move along, move along like I know you do
And even when your hope is gone
Move along, move along, just to make it through
So a day when you’ve lost yourself completely
Could be a night when your life ends
Such a heart that will lead you to deceiving
All the pain held in your
Hands are shaking cold
Your hands are mine to holdSpeak to me
When all you got to keep is strong
Move along, move along, like I know you do
And even when your hope is gone
Move along, move along, just to make it through
When everything is wrong, we move along
The botten is nådd…
Hur långt kan man gå?
Hur lågt kan man sjunka?
Hur kasst kan man må?
Stressen och ångesten är förjävlig. Försöker rensa, andas, tänka, inaktivera.
Testar att blogga på annan blogg
Bloggar numera på https://albinius.wordpress.com/. Vet inte hur länge jag kommer göra det men jag testar i alla fall för stunden. Välkomna in dit! :)<3
Jag älskar dig för evigt! ♡
I all oändlighet.
Obeskrivligt mycket.
Oändligt mycket.
Älskade dotter <3
Coulda, woulda, shoulda..
Godmorgon! I skrivande stund har jag en smygandes huvudvärk som jag vet troligen kommer bryta ut till ett litet helvete sedan. Hoppas verkligen att det inte blir så, även om det är högst troligt. Har ångest i bröstet och ångest i kroppen. Kaos. Varför? Jo för att jag har SÅ mycket i huvudet och SÅ mycket att göra. Egentligen skulle min dag se ut såhär idag: vakna, duscha, frukost för Liv och mig, natta Liv, fixa mig, städa, lunch för mig och Liv, mysa med Liv, “byta av” med M-L så att hon skulle passa Liv medan jag skulle åka till Trollhättan och ha möte med kommunen tillsammans med Sebastian, åka till Näl och hämta Livs termos, hem, tvätta, ha Skype-möte med gruppen, sova. Sedan ringde Livs läkare och hon vill att jag ska åka med Liv till sjukhuset idag och lämna blodprover då Livs senaste värden inte såg jättebra ut.. Och sedan ska läkaren ringa mig senare idag efter att proverna är klara och hon har samtalat med en läkare på Näl (dvs. rimligtvis under min bilfärd eller under mötet). Helt plötsligt ändrades min ganska stressiga dag till världens stressigaste kaosdag.
På grund av allt detta steg min ångest, stress och panik till skyarna och jag fick nyligen avboka mötet i Trollhättan med Sebastian. Jag skäms som en hund och mår piss för att jag inte kan följa med, men samtidigt går ju Liv först såklart (och jag med egentligen kanske..?). Så jag känner att det är rätt beslut alla gånger om men jag kan ändå inte låta bli att må riktigt dåligt över situationen (även om vi egentligen har ett distansarbete och detta mer skulle vara en liten rolig grej). Jag orkar inte med att jag är så förbannat känslig och mesig.
Det känns dock bra att jag fick avboka mötet för även om min skuld och skam blev stor så sänktes en viss del av min stress ändå. Jag fick liksom en färre grej att göra idag och det känns sjukt skönt. Nu ska jag ta tag i dagen och sluta blogga. Städa, fixa och förbereda inför provtagningen på sjukhuset.
På tal om provtagningen och det så är även det en stor klump i magen – en av de större klumparna. Att Liv fortfarande inte mår helt bra och att värdena inte ser hundra ut gör mig så fruktansvärt ledsen. Jag tänker tusen tankar och mår sämre än sämst. Stackars min lilla tjej.. <3 Jag önskar så att hon bara kan få må bra och vara frisk. Och jag tar på mig allt som har med hennes ohälsa att göra..